Hampaprotein kan stärka muskler och minska muskelförlust

En ny studie väcker uppmärksamhet för den växande marknaden kring hampa som funktionell råvara. Forskare har nämligen sett att hampa-fröprotein, efter att ha brutits ned till mindre peptider, kan hjälpa till att motverka muskelförlust och stärka muskler i en djurmodell för atrofi.

Lovande resultat i muskelceller och möss

Studien, som publicerats i Food Research International, genomfördes av forskare från Sunway University i Malaysia och flera universitet i Sydkorea. I försöken användes ett hampa-proteinhydrolysat som framställdes med enzymet flavourzyme, ett vanligt verktyg för att dela upp proteiner i mindre delar som peptider och aminosyror.

Forskarna testade sedan ämnet både i odlade muskelceller och i möss med muskelförtvining utlöst av dexametason, en kortikosteroid som kan ge upphov till muskelförlust. Resultatet: mössen som fick det hampabaserade behandlingsupplägget fick bättre greppstyrka och större muskelmassa. Enligt forskarna såg effekten till och med starkare ut än den som uppnåddes med vassleprotein.

Aktiverade musklernas byggsignaler

Analysen visade att hampa-peptiderna påverkade flera biologiska processer som styr muskelns uppbyggnad och nedbrytning. De tycktes öka proteinsyntesen, samtidigt som de dämpade signaler kopplade till proteinbrytning, inflammation och apoptos, alltså programmerad celldöd.

“Resultaten tyder på att hampa-protein kan utvecklas till ett funktionellt livsmedel eller näringsprodukt som stödjer muskelhälsa”, sammanfattade forskarna.

Utöver detta normaliserades nivåer av reaktiva syreföreningar, och muskelcellernas överlevnad förbättrades när de utsattes för oxidativ stress. I studien identifierades också tre särskilt lovande peptider: AERGF, VL och GLK. De ökade muskelcellernas diameter och minskade uttrycket av enzymer som är kopplade till muskelnedbrytning.

Intressant för framtidens näring

Forskarna såg dessutom att AMPK och FoxO3a, två proteiner som hjälper till att reglera energianvändning och muskelnedbrytning, spelade en viktig roll. När en AMPK-hämmare användes försvagades de skyddande effekterna, vilket stärker bilden av att just den vägen är central.

Det är ett spännande steg för hampaindustrin och för forskningen kring växtbaserade proteiner. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att resultaten kommer från möss och cellförsök. För att veta om effekten gäller människor krävs kliniska studier.