Ett nytt test av cannabis potential att ersätta smärtstillande läkemedel

Efter två år av byråkratiska hinder, är den första studien att direkt jämföra cannabis med ett opioid-läkemedel på väg att börja.

Neurobiologen Emily Lindley, är på väg att påbörja den första studien att direkt jämföra cannabis med en opioid (smärtstillande medel, i det här fallet: oxikodon) för behandling av personer med kronisk smärta. Hon fick ett stipendium för denna forskning för två år sedan, men det har tagit så mycket tid för att uppfylla alla krav för att få arbeta med en drog som den federala regeringen fortfarande anser vara mycket farlig.

Innan det ges till patienter kommer marijuanan hållas inne i ett stål skåp fastbultad på väggen i ett rum med övervakningskameror och en knappsats på dörren. Varje skåp har manipuleringssäkra gångjärn och kräver två nycklar – båda ska innehas av två olika personer. Om någon slår in fel kod på en av låsen, kommer låset att bli oanvändbart och måste borras ut.

Allt detta är nödvändigt för att följa de regler som införts av Drug Enforcement Agency för att se till att läkemedel avsedda för forskning inte hamnar på gatan, säger Heike Newman, en reglerings chef vid University of Colorado Anschutz Medical Campus, där Lindleys studie kommer att äga rum. Newmans uppgift är att hjälpa forskare med pappersarbete som de behöver för att lämna in till olika myndigheter för att få sina studier godkännda. Hon säger att skåp och renoveringar till förrådet kommer kosta universitetet ungefär 15.000 dollar.

Precis utanför campus, kan vem som helst över 21 år gå in i ett apotek och köpa upp till ett uns (ca 27 gram) av marijuana. Enligt Colorados lag, är marijuana lagligt för rekreation samt medicinsk användning. ”Jag kör förbi ett apotek varje gång jag kommer till jobbet”, säger Newman.

Aktuell status för forskning om medicinsk marijuana är utbredd med ironi. När stater avreglerat marijuanalagar, har de skapat nya möjligheter: Lindleys bidrag är en del av 9.000.000 dollar Colorado tilldelat för medicinsk forskning år 2014, med hjälp av skattepengar från marijuana försäljning. Men eftersom cannabis förblir olaglig på federal nivå, måste forskare brottas med reglerings hinder.

Samtidigt experimenterar miljontals människor på sig själva i de stater som har legaliserat marijuana för privat eller medicinskt bruk. Efter presidentvalet, tillåter nu 28 stater (plus District of Columbia) någon form av cannabis konsumtion.

Frågan om huruvida marijuana kan hjälpa till att behandla kronisk smärta är tillräckligt viktig på egen hand, men Lindleys studie är extra viktig i samband med den pågående epidemin av opioidmissbruk. Enligt Centers for Disease Control and Prevention, har det sedan 2010 dött mer än 14.000 människor årligen från överdosering på dessa receptbelagda smärtstillande läkemedel.

Läkare har i mer än ett sekel pekat på potentialen för cannabis att ersätta opioider och flera nya studier tycks stödja denna hypotes. Forskare som undersökt offentliga patientjournaler har funnit bevis för att smärtstillande recept, opioidmissbruk och överdosdödsfall har minskat i stater med medicinsk marijuana.

Tanken har dock inte testats med seriösa kliniska prövningar. Sådana studier är dyra, och de betalas normalt av ett läkemedelsföretag i hopp om att få ett nytt läkemedel på marknaden. Eftersom en växt som finns och växer i naturen inte kan patenteras, ger cannabis få möjligheter för patent (och därmed vinst).

Lindley säger att hennes studie inte var planerad med opioidepidemin i åtanke, och hon är noga med att påpeka att ingen enskild studie kommer att vara tillräcklig för att lösa frågan om marijuana skulle kunna minska behovet av opioider och hålla folk utanför en väg som kan leda felaktig användning, missbruk och dödsfall. Men studien kan erbjuda några ledtrådar.

Lindleys plan är att registrera 50 patienter med kronisk rygg och nacksmärta. Medan ”dessa patienter är stora konsumenter av opioider”, så säger hon att smärtstillande opioid-läkemedel inte är speciellt effektiva för många av dem, särskilt på lång sikt. Tanken att undersöka cannabis kom från en undersökning för flera år sedan med patienter vid University of Colorado. Vid den tidpunkten – och detta var innan Colorado legaliserade marijuana år 2012 – rapporterade nästan en femtedel av patienter att de behandlade sig själva med cannabis. Av dessa, sa mer än tre fjärdedelar att det hjälpte dem mer eller lika mycket som deras smärtstillande opioid-läkemedel. Det kändes som en ledtråd värd att följa upp med en noggrant kontrollerad klinisk studie.

Lindleys patienter ska besöka universitetet tre gånger för att ta emot antingen marijuana, oxikodon eller placebo innan dom genomgår ett stort antal tester för att bedöma deras smärta och leta efter ett biverkningar.

Att få DEA att godkänna studien tog omkring sex månader från början till slut, säger Newman – exklusive tiden för renoveringar, som universitetet visste att de skulle behöva göra innan de ens försökt få ett DEA godkännande. Det blev massor av pappersarbete och en mindre hake när universitetet skulle lägga fram namnet på en apotekare för att stå skriven på DEA licensen – och bli personen ytterst ansvarig för att skydda marijuanan – utan att veta att byrån endast skulle bevilja licensen till läkare.

Det blev också ett besök på platsen av tjänstemän från det lokala DEA kontoret i Denver, som inspekterade förråd och gick över reglerna för hantering av läkemedel. De samlade in personuppgifter och gjorde kontroller för brottslig bakgrund på alla som skulle ha tillgång till dem. Fält officerarna verkade genuint intresserade och entusiastiska över forskningen, säger Newman.

I somras, runt samma tid DEA granskade ansökan om Lindleys studie, var byrån också i färd med att behandla två förslag om att ta bort marijuana från deras lista över droger ”utan förnärvarande accepterad medicinsk användning och en hög potential för missbruk”, som också omfattar heroin, LSD och badsalt. Att ta bort cannabis från listan skulle lätta några begränsningar för forskare – som kravet på löjligt inbrottsäkra valvskåp för narkotika. Men DEA beslutade att inte omklassa cannabis efter en vetenskaplig recension av FDA med slutsatsen att bevisen på medicinska fördelar inte kunde möta deras standarder.

Forskare av medicinsk marijuana var besvikna, men inte helt överraskade av beslutet, med tanke på den relativa brist på forskning. Några noterade ännu en ironi:

De restriktioner som DEA har, gör det svårare att samla in den typ av bevis som behövs för attt övertyga DEA om att lätta på sina begränsningar.

För att vara rättvis, är DEA inte det enda hinder marijuana forskare får utstå. De måste också skicka ansökan till det nationella institutet för drogmissbruk för att få tillgång till statligt odlad marijuana från universitetet i Mississippi, den enda produkt som är tillåten att använda (dock meddelade DEA i sommar att de har planer på att tillåta ytterligare odlare att leverera cannabis för forskning).

Och det slutar inte där. I Lindley fall, fick universitetet spendera 40,000 dollar för uppgradering av ventilationssystemet på rummet där patienter fick marijuana, för att följa deras egna arbetsplats-, miljö- och hälso politik. Och patienterna skulle inte ens få röka där – de skulle bara få inhalera vaporizerad cannabis.

När allt slutligen var klart, var Lindley ivrig att få börja med sin studie. Hon hoppas att kunna registrera hennes första patienter i slutet av månaden. I Colorado och andra stora stater med medicinsk marijuana, pågar redan experiment utan tillsyn. Med tanke på att så många människor redan behandlar sig själva med marijuana, säger Lindley, är det viktigt att veta om det faktiskt finns terapeutiska effekter. ”jag är inte en förespråkare på något sätt’, säger hon. ”jag tycker att vi måste forska om det”.